Hur evenemangsdeltagare ser på sina egna avtryck i kommunen

Hur evenemangsdeltagare ser på sina egna avtryck i naturen

För att förstå hur användare av naturen ser på sin egen påverkan, har en undersökning gjorts på deltagare i sportevenemang i Jämtlandsfjällen. 50 deltagare fick efter sportevenemanget i naturen diskutera 10 bilder hur de upplever fysiska skador på naturmiljön. Syftet med studien var att förstå hur deltagarna upplever skadorna under sitt lopp. Två deltagarevenemang var med i studien. Fjällturen är ett sportevenemang för mountainbike från Funäsdalen till Bruksvallarna i Härjedalen, och Fjällmaraton är en traillöpningstävling i Vålådalen i Jämtland. Varje tävlingstillfälle har runt 500 deltagare var och går längs befintliga stigar och leder. Naturen i detta område är känslig för större störningar och det är lång tid för återhämtning och därför är det viktigt att skydda naturen mot större slitage från besökare. Sammanfattningsvis visar resultaten att deltagarna har svårt att få en bild över vilken påverkan som deras deltagande har bidragit med. I första hand ser de inte den fysiska påverkan förrän i efterhand när de ser bilder, och därför är det svårt att ändra beteendet. Arrangörer och planerare bör därför hjälpa deltagarna att ändra sitt beteende under loppet, som att befinna sig på stigarna, och framför allt inte springa utanför spångar eller anat som är uppbyggt för att inte göra mer skada på den omkringliggande naturen.

Forskningsstudien har publicerats i den internationella vetenskapliga tidskriften Journal of Outdoor Recreation and Tourism. Tidigare forskning har fokuserat på hur deltagare upplever att vara i naturen, men få studier har undersökt hur man ser på skador på den fysiska miljön, särskilt bland deltagare under ett sportevenemang. Studien ämnar belysa betydelsen av hur man ser på miljömässiga avtryck från sitt deltagande.

Vad som anses vara en miljöskada

När deltagarna cyklar och springer på stigar uppstår stora slitningar på områden, särskilt på blötare partier och i kuperad terräng. Detta uppfattas dock inte av de olika deltagarna som skador. Flera av dem beskriver hur tanken på naturen suddas ut under ansträngningen för att fortsätta framåt. Deltagarna i studien gjorde en stor distinktion mellan markskador och andra upplevda större skador såsom utsläpp och nedskräpning, vilket det senare väcker starka känslor kring människans inverkan på naturen. Skador på stigar och leder däremot ansågs som en mindre åverkan eftersom de tänker sig att naturen återhämtar sig relativt snabbt. Dessa upplevs istället som en del av upplevelsen av att springa i naturen och för många också som en del av gemenskapen med andra deltagare. De väger upp dessa skador mot sitt eget och andras välmående. Samtidigt är de kritiska mot hur andra beter sig i naturen, såsom enskilda löpare eller mekaniska skador som kan orsakas av cyklister. Deltagarna upplever inte andra under sitt eget deltagande i evenemanget, främst för att de är mer koncentrerade på att klara av loppet.

Att se skador i efterhand

De flesta av deltagarna ser inte skadorna under loppet oavsett placering eller prestation, men när de ser bilderna på olika former av skador så kommer andra känsloyttringar. Oavsett deras placering i loppet kände de skam över sitt beteende, och endast några få deltagare hade upplevt att bilderna stämde överens med vad de såg under loppet. Många påpekade att dessa skador är acceptabla, men däremot när de tänker på utvecklingen från tidigare eller i framtiden känns det mer aktuellt att någon borde göra mer. Skadorna blev endast stora i förhållande till andra händelser i naturen. Många av deltagarna hade tagit del av den informationen som finns tillgänglig under tävlingen, exempelvis att man inte ska störa renen. För att skydda naturen i framtiden, rekommenderas att ge större plats åt informationen för att förändra deras beteende.

I frågor om hur skadorna kan åtgärdas tycker de flesta deltagarna att ansvariga för evenemanget och myndigheter bör ta ett större ansvar. Att delta i ett evenemang innebär att man överlämnar ansvaret till andra eftersom regler har fastställts och arrangören har gjort sitt arbete är deras möjligheter att begränsa sin påverkan är få. I diskussionerna kom det bland annat upp att åtgärder ses som ansvarsfullt bland de flesta. Det finns de deltagare som tycker att skadorna är en del av upplevelsen, men ändå kan acceptera vissa begränsningar om det behövs. Flera av deltagarna har antagit sig an reglerna gällande att inte störa renar. Samma principer kan utökas. Exempel på detta är att införa straffavgifter för dem som springer utanför de uppbyggda anläggningarna, såsom spångar. Andra lösningar kan vara att gå vissa sträckor för att minska slitaget. Att vidta skyddsåtgärder kommer inte att störa upplevelsen utan ses som ansvarsfullt arrangörskap.

Mer ingående om studien finns öppen för fri läsning, se lästips nedan.

Fjällmaraton. Foto: Axel Eriksson.

Lästips

Eriksson, Axel; Balslev Clausen, Helene (2023). Nature always recovers! A degrowth analysis of event participants’ perspective on environmental impacts. Journal of Outdoor recreation, vol. 45, 100706.