Jämlik och hållbar tillgänglighet till sportanläggningar

Lokalisering av sportanläggningar

Var sportanläggningar lokaliseras i staden får stor påverkan på möjligheterna för befolkningen att nå dessa och påverkar möjligheterna att delta i idrottsaktiviteter. Det får även konsekvenser för hur människor kan ta sig till och från anläggningarna och i vilken grad det går att öka andelen hållbara resor vilket här i första hand inbegriper att gå, cykla eller åka kollektivt till idrotts­aktiviteter. Utöver detta signalerar också lokaliseringen samt utformningen och gestaltningen av an­läggningarna vilken plats sport och har i samhället. 

Uppsalastudien

I en studie i Uppsala har tillgängligheten till sportanläggningar analyserats med syftet att öka kun­skapen om hur situationen ser ut för invånarna. Angreppssättet som prövas omfattar olika metoder för att analysera tillgänglighet och också belysa förutsättningarna på ett sätt som beaktar socio­ekonomiska aspekter. Anläggningarnas upptagningsområde har analyserats i syfte att öka förståelsen för hur lokaliseringen gynnar eller missgynnar olika socioekonomiska grupper och vilken potential det kan finnas för socioekonomisk blandning i de fall sporterna har lokalt upptagningsområde.

Poängen med att studera hållbara transporter genererade av idrottsaktiviteter är att det vardagliga idrottandet och föreningsverksamheten är omfattande i Sverige och orsakar stora utsläpp av växthusgaser och bidrar till energiförbrukningen. Så mycket som 150 000 aktivitetstillfällen sker varje dag vilket tyder på att det finns en stor potential att minska klimatbelastningen om en förändring sker inom idrottsrörelsen. 

Parallellt till detta finns också ett annat skäl för att undersöka tillgänglighet till sportanläggningar och det har med behovet av att främja fysisk aktivitet som dalat betänkligt under senare tid. Minskad fysisk aktivitet är ett växande problem bland barn och unga och studier visar att endast 2 av 10 når WHOs rekommendationer (Raustorp et al. 2023; SOU 2023:29).

I Uppsalastudien lyfts lokalisering av anläggningar utifrån ett socialt perspektiv. Ökad tillgänglighet till sportanläggningar har potential att minska bilberoendet och samtidigt öppna för fler grupper i samhället; det sänker trösklar för delaktighet i idrottsaktiviteter och det blir på så sätt viktigt som ett led i att skapa mer jämlika livsvillkor. Kommunen har mandat över den fysiska planeringen och för att nå bättre målupp­fyllel­se kopplat till lokalförsörjning för sport och idrott testas här ett antal metoder och tillvägagångssätt för att klarlägga nulägessituationen och belysa förutsättningarna att styra om till mer hållbara transportlösningar för olika idrotter samt att förstå de sociala konsekvenserna av anläggningarnas lokalisering i staden. Idrottsrörelsen har ett ansvar i att organisera träning och tävling på ett sätt som underlättar användning av hållbara transportslag och kan bidra till att utveckla praktiker som är mer hållbara bland sina medlemmar och utövare.

Klimatpåverkan och resor

Lokalisering av idrottsanläggningar i staden kan på ett mycket konkret sätt kopplas till frågor om negativ klimatpåverkan såväl som till ojämlikhet i våra städer. Vardagliga idrottsaktiviteter orsakar idag omfattande ekologiska fotavtryck, inklusive utsläpp av växthusgaser och energiförbrukning, inte minst som ett resultat av resor till och från anläggningar med icke hållbara transporter (Hognestad et al. 2022). Samtidigt ser vi ett ökat behov av ökad fysisk aktivitet i befolkningen, inte minst ett ökande behov bland barn och unga som rör sig allt mindre (SOU 2023:29). En ojämlik tillgång till anläggningar påverkar möjligheterna att delta i olika aktiviteter och särskilt om aktiviteterna bygger på att utövarna behöver tillgång till bil för att ta sig till träningar och matcher eller tävlingar och liknande.

Den kommunala fysiska planeringen har stor påverkan på i vilken grad det skapas en närhet till service och utbud samt mellan människor vilket påverkas av bland annat bebyggelsestruktur och täthet. Utbyggnad av gång- och cykelnät och kollektivtrafiksystemet är också viktigt för förutsättningarna att skapa hållbara förflyttningsmönster. De negativa klimateffekterna kopplade till fritidsresandet (Naess 2006) och specifikt till idrottsaktiviteter uppmärksammas i allt högre utsträckning och frågan problematiseras inom idrottsorganisationer, föreningar, bland aktiva samt supportrar och åskådare. Särskilt resor till och från aktiviteter och/eller evenemang och dess negativa effekter är föremål för debatt (McCulloguh & Kellison 2018; Moser et al. 2019; Riks­idrotts­förbundet 2023a; Backman & Svensson 2022). Liknande diskussioner har under en längre tid förts kopplat till friluftslivet (Sandell & Sörlin 1994) men är nu också en högaktuell fråga även inom idrottssfären.

Idrottsrörelse med många aktiva

Riksidrottsförbundet har ca 3,3 miljoner medlemmar (Riksidrottsförbundet, 2023b). Uppskattningsvis så sker ca 150 000 aktiviteter varje dag som attraherar många aktiva och deltagare och utöver detta så tillkommer tävlingar och turneringar. Att åstadkomma en förändring i dessa vardagliga och återkommande aktiviteter och ändra resvanor till att bli mer hållbara har således en mycket stor potential att göra ett ordentligt avtryck i samhället i stort. Mistra Sport & Outdoors-programmet har ett mål att skapa en rörelse för minskad klimatpåverkan och det är uppenbart att även små förändringar kan få mycket stort genomslag då idrottsföreningarna når så många. Potentiellt kan ändrat beteende inom idrotten också få ringar på vattnet i andra sammanhang. Att uppmuntra ökat gående och cyklande har positiva effekter för klimatet, för folkhälsan men kan också bidra till att minska sociala ojämlikheter då bilberoende reduceras.

Utsläpp och resande

I Sverige står resesektorn för en tredjedel av utsläpp av växthusgaser (Prop 2020/21:251). I många kommuner är emellertid reseandelens negativa påverkan långt större än så och i Uppsala orsakar transporter hela 46% av utsläppen (sverigesmiljomal.se). I Uppsala finns emellertid ambitiösa klimatmål som bl.a. innebär att samtliga resor inom kommunen ska styras om till hållbara transporter till år 2050 (Program för mobilitet och trafik 2022, s. 7). Kommunen har ett delmål att redan till år 2030 ska andelen resor som görs till fots och med cykel öka från dagens 56% till 71% (Handlingsplan för mobilitet och trafik, 2021, s. 4). Ett övergripande mål är att åstadkomma jämlika villkor för kommuninvånarna. Av kommunens Idrotts- och fritids­politiska program (2015, s.5) framgår att idrotts­­anläggningarna ska vara lätta att nå till fots, med cykel eller med kollektivtrafiken samt vara gestal­tade för att skapa trygga och attrak­tiva miljöer. 

Kartläggning av idrottsanläggningar i Uppsala 

Uppsalastudien omfattar fem delanalyser där olika analysmetoder används i syfte att nyansera bilden av tillgänglighet och ojämlika livsvillkor kopplat till idrottsanläggningar.

• Den första analysen undersöker tillgängligheten från varje adresspunkt i Uppsala stad till sportanläggningar, både utomhus och inomhus. Till denna analys överlagras sedan information om invånarnas inkomstnivåer för att belysa hur tillgängligheten slår mot olika samhällsgrupper och olika stadsdelar för att identifiera eventuella rådande ojämlikheter.
• Den andra analysen påvisar hur olika förutsättningarna kan vara då två olika sporter jämförs. I det här fallet har tillgänglighet till fotbollsplaner analyserats som ett exempel på anlägg­ningar som det ofta finns många av och som är väl distribuerade i staden, samt ishallar som är exempel på anläggningar det vanligtvis finns få av vilket ger större skillnader för tillgängligheten då olika stadsdelar jämförs. Det här fångar skillnader i förutsättningar som i hög grad är kopplade till vilken typ av anläggning en viss sport behöver för sitt utövande.
• Den tredje analysen studerar mer specifikt ishallarnas upptagningsområde, dels utifrån hur många som bor inom gång- och cykelavstånd och dels utifrån ett perspektiv som väger in befolkningens socioekonomiska bakgrund.
• Den fjärde analysen syftar till att visa hur närvarande och synliga anläggningarna är i det offentliga rummet. Detta görs genom att analysera i vilken grad anläggningarna ligger i nära anslutning till de mest centrala gatustråken i staden vilket gör att de i sin lokala kontext blir mer tillgängliga eller ifall de ligger mer perifert eller segregerat i den stadsrumsliga strukturen. Det här har stor betydelse också för hur närvarande sportanläggningar är i staden generellt och vittnar på sätt och vis om hur samhället värderar idrottsanläggningar, ifall de placeras strategiskt och väl synligt eller om de så att säga ’göms undan’ lite djupare i strukturen.
• Den femte analysen studerar mer specifikt avståndet för medlemmar i ett antal isföreningar – hockey och konståkning – från bostadsadresser till ishallen i Gränby. Ishallar är få till antalet generellt i svenska kommuner och är därmed ett exempel på en sport med stort upptagningsområde och lägre resor.

Sportanläggningar i staden där lokalisering och gestaltning skapar förutsättningar för deltagande och för hållbara resor.

Ojämlika villkor och stora skillnader i förutsättningar

Resultatet av analyserna visar sammantaget att Uppsala präglas av ojämlika livsvillkor när det kommer till tillgänglighet till idrottsanläggningar. Särskilt problematiskt är det när de samhällsgrupper med mindre resurser, lägre inkomster och lågt socioekonomiskt index, har låg tillgänglighet. Analyserna ger information till såväl kommunen som föreningar om vilka stadsdelar där de boende är särskilt missgynnade. Analysen visar samtidigt att det finns stadsdelar som har låg tillgänglighet till anläggningar men som är de med högre inkomst. Det försvårar givetvis möjligheterna att gå och cykla men det är också möjligt att se att bilinnehavet är väsentligt högre i dessa delar av staden vilket gör att avstånd kan övervinnas med hjälp av biltransporter i den mån föräldrar kan skjutsa sina barn till aktiviteter. Analyserna har gjorts dels för inom­husanläggningar (se figur nedan) och dels för sportanläggningar utom­hus.

Tillgänglighet från bostadsadresser till sportanläggningar inomhus visas i en matris med inkomstnivåer för olika grannskap.

När distributionen och tillgäng­lighet av sportanläggningar i staden undersöks som tillhör en viss sport så framträder med stor tydlighet skillnaderna i förutsättningar mellan olika sporter. Fotbollsplaner är väldistribuerade i staden och därmed påtagliga på många platser i det offentliga rummet. Det innebär också att förutsättningar finns för att organisera träningar så att det blir korta resor för de aktiva och rikta in sig på ett lokalt upptagningsområde. Isanläggningarna är väsentligt färre, i studien ingår 3 anläggningar plus en centralt belägen parkdamm som görs iordning för allmänhetens åkning när det är tillräckligt kallt (Svandammen). Det blir därmed också stora skillnader i fråga om tillgänglighet beroende på var man bor. Trösklarna för ett brett deltagande kan därmed sägas vara högre för att börja med issporter jämfört med fotbollsaktiviteter. Givetvis spelar föreningarnas verk­samhetsupplägg stor roll i detta också, men, utifrån den byggda miljöns förutsättningar kan vi se att större delen av staden har en fotbollsplan i sin närmiljö.

Anläggningarnas närvaro i det offentliga rummet. De mörkt röda fälten återspeglar en räckvidd på tre riktningsförändringar från en anläggning i gatunätet. Till vänster fotbollsplaner och till höger isanläggningar. 

Analysen av ishallarnas upptagningsområden visar tydligt att det råder stora skillnader både avseende hur många som bor inom två kilometer samt hur sammansättningen ser ut avseende socioekonomisk bakgrund i de olika upptagningsområdena. Antal perso­ner som bor inom två kilometer varierar mellan ca 19 000 personer till så mycket som nästan 46 000 personer. Den ishall som har lägst antal personer så är andelen från de som har lågt socioekonomiskt index större än för övriga. Den anläggningen spelar därför en viktig roll för att ge även grupper med lågt socioekonomiskt index tillgång till en ishall. De två isanläggningarna som ligger centralt har relativt sett en mycket liten andel av befolkningen med lågt socioekonomiskt index. Här dominerar istället grupper med mellan och högt index.

För ishallarna har även en analys gjorts som visar närhet till de mest centrala stråken, de gator som så att säga kopplar ihop Uppsala som stad och som stadsrumsligt har hög tillgänglighet. Det är också stråk som kan förväntas få en större andel av gångflöden i staden. Analysen visar att de fyra hallarna som studerats har mycket olika förutsättningar. Det är en av dem, Svandammen, som är en konst­gjord damm som görs iordning för allmänheten på vintern, som ligger strategiskt både i sitt lokala sammanhang och invid stråk som är viktiga på stadsnivå, alltså stråk som kopplar ihop Uppsala stad som helhet. Motsatta förhållandet är Studenternas som geografiskt ligger mycket nära men som ligger ’vid sidan av’ de mest centrala stråken, både i den lokala kontexten och på övergripande nivå.

Analys av anläggningarnas upptagningsområden och fördelningen av de som bor utifrån socioekonomiskt index (uppdelat i tre nivåer). Stapeln visar hur många som bor inom två kilometer.

Anläggningarnas rumsliga relation till de mest centrala stråken i Uppsala. Till vänster på lokal nivå (2 kilometer) och till höger de centrala stråken på en mer övergripande nivå (5 kilometer).

Gestaltningskvaliteterna är många gånger bristfälliga både vad avser byggnader och närmiljö, inklusive miljöerna i sportanläggningarnas närhet. Bilder som visar ishallar i Gränby-sportfält med entrén till konståkningshallen samt gång-och cykelstråket invid sportanläggningarna.

Ser man till gestaltningen av själva anläggningarna och dess närområde så utmärker sig Gränby­området där såväl anläggningar som närområdet uppvisar bristande gestaltningskvaliteter och en otrygg miljö. Detta är särskilt är negativt för barn och unga och minskar chanserna att de ska känna sig trygga att ta sig till och från träning på egen hand. Här har framför allt kommunen ett betydande ansvar att säkerställa kraven som formuleras i exempelvis politik för Gestaltad livsmiljö där huvudsyftet är att säkerställa att arkitektur ska bidra till ”… ett hållbar, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer.” (Prop. 2017/18:110).

Ishallar är ett exempel på anläggning som det oftast finns mycket få av i en kommun vilket resulterar i långa resvägar.

Analysen som undersöker det reella avståndet för medlemmarna i tre isföreningar så framkommer att många av medlemmarna har långt till Gränbyområdet från sina bostäder. Resultatet visar att så många som ¾ av medlemmarna har mer än fem kilometer till sin anläggning vilket innebär att det inte är så gynnsamt avstånd att cykla. Det framgår också att många bor i områden där bilinnehavet i hushållen är högre än i staden som helhet. En stor andel bor även utan­för stadsområdet där kollektivtrafiken trafikerar i lägre ut­sträck­ning. Av analysen framgår emeller­tid att bostadsadresserna är loka­lise­rade på ett sätt – utmed ett par stråk – som för många ger goda förut­sätt­ningar att samordna resor till träningarna.

En stor andel – ca 3/4 av medlemmarna har mer än 5 kilometer från bostaden till ishallar och träning.

Sammanfattning

Analyserna demonstrerar att det går att öka förståelsen för vad lokalisering av idrottsanläggningar får för betydelse utifrån olika hållbarhetsaspekter. På ett nyanserat och mycket detaljerat sätt klarläggs vilka stadsdelar som är gynnade respektive missgynnade och genom att addera information om inkomstnivåer och socioekonomiskt index går det också att adressera frågor om ojämlikheter och därmed risk för ökad segregation i Uppsala. I situationer när den ojämlika tillgängligheten drabbar samhällsgrupper med begränsade resurser riskerar det att ytterligare driva på den sociala polariseringen och befästa segregationen.

Beroende på var man bor erbjuds mycket varierade förutsättningar för att delta i sportaktiviteter och att ta sig till dessa genom att använda hållbara transport­lösningar. Lokalisering av sportanläggningar har således en mycket direkt påverkan på kommunens mål om att dels öka andelen hållbara transporter (andelen som går och cyklar) och har en direkt påverkan på möjligheterna för fysisk aktivitet i vardagen och att nå en mer jämlik tillgänglighet till sport- och fritidsaktiviteter för olika samhällsgrupper.

De metoder och angreppssätt som demonstrerats i Uppsalastudien har potential att på ett mycket informativt och konkret sätt bidra till kommunens arbete med lokal­försörjning och att i det arbetet framöver även beakta hållbarhetsaspekter som har att göra med klimat, hälsa och jämlika livsvillkor.

En slutsats är också att det krävs insatser från flera aktörer och att de har olika mandat att påverka. Kommunen har exempelvis huvudansvaret för att lokalise­ringen ger jämlika förutsättningar för olika samhällsgrupper i syfte att skapa jämlika livsvillkor. Vidare har kommunen i plan- och byggprocessen ett huvudansvar för att ställa höga krav på arkitekturen så att gestaltningen av byggnader och närområdet skapar en trygg och estetiskt tilltalande miljö. framför allt med hänsyn till att många av anläggningarna används av barn och ungdomar. Riksidrottsförbundet, regionala organisationer och idrottsföreningar har mandat att arbeta med en planering av träning- och tävlingsverksamhet för att minimera ohållbara transporter samt att arbeta med policys samt olika praktiker för föreningar och medlemmar. Forskningen kan bidra med att vidare­utveckla kunskap om vad god tillgänglighet är, metoder hur den kan kartläggas och vad det får för konsekvenser för idrottsaktiviteter samt för människors möjligheter att delta.

Referenser

Backman, E., & Svensson, D. (2022). ‘Where does environmental sustainability fit in the changing landscapes of outdoor sports? An analysis of logics of practice in artificial sport landscapes’, Sport, Education and Society, 2023, 28(6), pp.727-740. https://doi.org/10.1080/13573322.2022.2073586

Handlingsplan för mobilitet och trafik. (2021). Uppsala: Uppsala kommun. 

Hognestad, H.K., Giulianotti, R., Thorpe, H., Langseth, T., & Gils, B. (2022). ’Environmental sustainability in sports, physical activity and education, and outdoor life’, Frontiers in Sports and Active Living, 4, 853599. https://doi.org/10.3389/fspor.2022.853599

Idrotts- och fritidspolitiskt program. (2015). Uppsala: Uppsala kommun. https://www.uppsala.se/contentassets/57020670b2b64c35b4cb97271fa6deed/idrotts-och-fritidspolitiskt-program.pdf (Hämtad 3 April 2023). 

Legeby, A., & Feng, C. (2022). Uppsala – ojämlik stad? Stockholm: KTH. 

McCullough, B. P., & Kellison, T. B. (2018). Routledge handbook of sport and the environment. Routledge.

Mistra Sport & Outdoors. Research program 2020-2024. https://www.mistrasportandoutdoors.se/en/ (Hämtad 3 Januari 2024). 

Moser, C., Frick, V., Seidl, R., Blumer, Y.B. (2019). ‘Teaming up for sustainability: Promoting sustainable mobility behaviour through sports clubs in Switzerland’, Energy Research & Social Science, 53(2019), ss.89-97. https://doi.org/10.1016/j.erss.2019.02.016

Naess, P. (2006). ‘Are short daily trips compensated by higher leisure mobility?’. Environment and Planning B: Planning and Design, 33, ss.197-220. https://doi.org/10.1068/b31151

Program för mobilitet och trafik. (2022). Uppsala: Uppsala kommun.

Raustorp, A., Fröberg, A. (2023). ’Comparisons of pedometer‐determined weekday physical activity among Swedish school children and adolescents in 2000 and 2017 showed the highest reductions in adolescents’, Acta Paediatrica, 108(7), ss.1303-1310.

Regeringens proposition: Framtidens infrastruktur – hållbara investeringar i hela Sverige. Prop. 2020/21:151.https://www.regeringen.se/contentassets/27603de2e2d245739ddf0310ba47885d/framtidens-infrastruktur-hallbara-investeringar-i-hela-sverige-prop.-202021151 (Hämtad 5 November 2023).

Riksidrottsförbundet. (2023a). Frågor och svar om samåkning, cykling, gå eller springa, åka kollektivt till träning och tävling. Riksidrottsförbundet: Stockholm. 

Riksidrottsförbundet (2023b). https://www.rf.se/rf-arbetar-med/hallbar-utveckling/mer-hallbara-resvanor (Hämtad November, 22, 2023).

Sandell, K. & Sörlin, S. (1994). ‘Naturen som fostrare: Friluftsliv och ideologi i svenskt 1900-tal’, Historisk Tidskrift, 114:1, pp.4–43.

SOU 2023:29. (2023). Varje rörelse räknas – hur skapar vi ett samhälle som främjar fysisk aktivitet? Slutbetänkande av Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet. SOU 2023:29.

Sveriges Miljömål. https://www.sverigesmiljomal.se/miljomalen/begransad-klimatpaverkan/klimatpaverkande-utslapp/uppsala-lan/#:~:text=Under%20perioden%201990–2021%20har,Uppsala%20saknar%20betydande%20tung%20industri. (Hämtad 21 Januari 2024).

Länk

Länk till artikel: Sustainable access to sports facilities in an urban context (2024)