Praktikperspektivet – en metod för att förstå olika idrotters förhållande till mobilitet

Inledning

Om och i så fall hur den svenska idrottsrörelsen kan vara en viktig del av övergången till mer hållbara mobilitetsvanor är en av de frågor som lärandegruppen i Tema 2 mejslade fram som en av fyra forskningsstudier. Hypotesen var att eftersom idrottsrörelsen berör väldigt många svenskar i vardagen så är detta en potentiellt viktig arena där både ungdomar och vuxna kommer i kontakt med frågor om resande. Men det saknas kunskap om hur olika idrotter på förenings- och individnivå relaterar till mobilitet och hållbarhet i sin verksamhet.

För att bättre förstå olika idrotters specifika förutsättningar och hur detta är länkat till mobilitet valde vi att använda oss av det vi kallar praktikperspektivet. Det bygger på en teoretisk utgångspunkt som menar att vårt sociala liv i huvudsak består i vad människor gör (Reckwitz, 2002). Genom att studera olika idrotters praktiker, det vill säga ”hur man gör” dessa idrotter får man en detaljerad kunskap om de vardagliga aktiviteter som präglar dem. Shove et al (2012) menar att praktiken består av tre huvudkomponenter; i) materiella förutsättningar (såsom behov av material, byggnader och utrustning); ii) kompetenser (kunskap, förståelse och erfarenheter som krävs) och iii) den sociala och symboliska meningen som förknippas med praktiken.

Vår utgångspunkt är att kunskap om idrottspraktikerna är centralt för att i nästa steg kunna förstå hur dessa på olika sätt är uppbyggda kring behovet av mobilitet (Kent, 2022). Man kan även se resande som en praktik, men vi har i denna studie valt att fokusera på idrotternas praktiker och hantera resande som en effekt eller förutsättning för hur idrottandet praktiseras med avseende på hur mobilitet behövs för att knyta samman praktikernas olika platser. En styrka med denna ansats är att förändring inte endast tillskrivs resandet utan att även förändringar i de idrottsliga praktikerna kan vara delar av en lösning för att uppnå långsiktig hållbarhet.

Modell av praktiken som enhet, och dess element av betydelser, material och kompetenser. Mobilitetens roll (exempelvis i form av bilanvändning eller samåkning) formas till stor del av hur det materiella elementet organiseras i tid och rum.

Metod

I studien har vi valt att intervjua medlemmar i fyra olika idrotter (fotboll, ridsport, orientering och kampsport) med syfte att komma i kontakt med många olika praktiker. I varje idrott intervjuades mellan 6-10 medlemmar i två olika föreningar, i storstad respektive i en medelstor stad. Intervjuerna tog cirka 45 minuter. Den intervjuade fick inledningsvis berätta om sina egna erfarenheter av idrottande, varför man började och varför man fortsatt med idrott. Detta följdes av en beskrivning av hur en vanlig träning går till, inklusive var den sker och hur man tar sig till och från aktiviteten samt hur träningen är kopplad till övriga vardagsrutiner i hushållet. Nästa steg innefattar hur tävlingar och andra aktiviteter lite längre bort går till, åter igen inklusive hur man förflyttar sig.

Parallellt med att intervjupersonen berättar om hur dessa olika aktiviteter går till ställdes frågor kring hur man såg på olika alternativa lösningar där mer hållbara transportmedel användes. Ett av urvalskriterierna var att intervjupersonerna kom från olika delar av verksamheten såsom ledare, aktiva tävlande, föräldrar och personer på förtroendeposter i föreningen. Detta innebar att många av följdfrågorna skiljde sig år beroende på om man var utövare eller om man var ledare/förtroendevald. Intervjuerna spelades in och transkriberades för fortsatt kodning och analys.

Metodmässiga möjligheter, begränsningar och användbarhet i planeringssammanhang.

Här diskuteras praktikperspektivet och metodens möjligheter och begränsningar. Vi funderar även kring hur detta skulle kunna användas i konkret planering av idrott och friluftsliv av exempelvis kommuner eller organisationer.  Resultaten från själv studien kommer att publiceras under 2024 och kan då hittas bland länkarna till denna artikel eller via Mistra Sport & Outdoors hemsida.

1. Våra erfarenheter från intervjuer och analys visar att fokuset på idrotternas praktik gav en direkt relation till den dagliga verksamheten på föreningsnivå. Genom att individer fick beskriva hur deras idrottande gick till och hur det förhöll sig till deras vardag kunde vi på detaljerad nivå får en god förståelse för respektive idrotts speciella förhållanden. Det kunde exempelvis röra tävlingsmomentets betydelsen, behovet av utrustning för att utöva idrotten eller vilken roll de intervjuade lade vid den sociala dimensionen av sitt idrottande eller ledarskap.

2. Fokuset på själva idrotten och dess praktik innebar också att frågan om resande fick en naturlig del i berättelserna och därmed inte blev en fråga om att ifrågasätta intervjupersonernas förhållande till hållbarhet. Detta upplevde vi gav utrymme för många intressanta funderingar och förhållningssätt till resande och idrott.

3. Metoden gav en mycket tydlig bild av att olika idrotters praktiker och förutsättningar för mobilitet skiljer sig avsevärt. Detta är en viktig erfarenhet att beakta vid utformningen av olika politiska eller planeringsmässiga åtgärder för att understödja en övergång till mer hållbara mobilitetsvanor.

4. Kvalitativa metoder som denna har även begränsningar. Dels kräver den mycket tid för att rekrytera föreningar och intervjupersoner, utföra intervjuer och inte minst transkribera intervjuer. Fördelen är rik kunskap om enskilda idrotter, samtidigt som överförbarheten av resultat till andra idrotter begränsat. Det är således viktigt att kombinera olika metoder för att skapa en så komplett bild som möjligt av förutsättningarna för idrotts­rörelsen att ställa om till mer hållbara mobilitetsvanor.

5. Ett viktigt budskap från våra resultat är betydelsen av att förstå respektive idrotts förutsättningar. Att kommuner, regioner och andra aktörer har detaljerad kunskap om olika idrotters specifika förutsättningar för omställning är en god försäkring mot risken att misslyckas via generella ”one-size-fits-all” insatser där exempelvis de största idrotterna får agera mall.

Olika idrotters praktiker och förutsättningar för mobilitet skiljer sig avsevärt. Foto: Ann Legeby.

Referenser

Kent, J.L., 2022. The use of practice theory in transport research. Transport Reviews 42 (2), 222–244. https://doi.org/10.1080/01441647.2021.1961918.

Lagrell, E., 2024. How can ridesharing be facilitated in car dependent practices? Insights from carless participants in organized leisure. Travel Behaviour and Society 35 100737. https://doi.org/10.1016/j.tbs.2023.100737

Reckwitz, A., 2002. Toward a theory of social practices: A development in culturalist thinking. European Journal of Social Theory 5 (2), 243–263.

Shove, E., Pantzar, M., Watson, M., 2012. The Dynamics of Social Practice: Everyday Life and How It Changes. SAGE Publications Ltd., London.

Arrangemang med orienteringstävling. Foto: Anders Larsson.